.

Det var dags för Moas 3-års kontroll idag. Klockan 12 var vi på plats på BVC Gula Villan. Det var sjuksköterska Lena, som träffade oss denna gången. Alltid lika trevlig.

Mötet inleddes med att vi fick sätta oss runt ett bord och Moa såg på en gång papper och pennor, som fanns på bordet och ville rita. Det fick hon. Lena frågade vad hon ritat.....Moa funderade lite och sa tillslut:

- En bebis!

Lena pratade vidare kring teckningen och gick sedan vidare med några kort med bilder på vardagssaker; bil, mugg, penna, boll, äpple, mössa...osv. Sedan skulle hon ställa lite frågor till Moa. Då pickade hjärtat lite mer på mig...hur skulle det gå?

Det gick kanonbra! Moa pekade ut rätt kort, snabbt på varje fråga. Frågorna var bl.a:

-Vad finns det här på korten som man kan äta? (Pekade på äpplet)
-Vad använder du när du behöver dricka? (Muggen hittades fort)
-När det är kallt på vintern...vad kan man ta på sig då? (-Mössa)
-När ni tog er hit idag, vad använde ni då? (-Vi åkte bil)
-Vad kan man göra med denna (bollen)? (-Spela fotboll!)

Ja så höll det på en stund och sedan kom analysen: Moa är långt framme i sin språkutveckling. Man säger att de ska kunna sätta ihop minst 3 ords-meningar vid denna åldern, men Moa har långa sammansatta meningar!! De behöver dock inte kunna prata helt rent ännu. *mamma och pappa, sträckte på sig stolt*

Efter det var det dags att kolla hur det går med potträning. Lena frågade Moa om hon använder blöja. Moa svarade:
-Jag har soso! (soso=trosor!)

Å så var det dags att väg och mäta. Det som mamma och pappa sett fram emot. HUR lång är hon nu? Men där tog det stopp. Det var inga problem att få av henne byxor och tröja, men att kliva upp på vågen, eller ställa sig under mätstickan....det var det inte tal om! Hon protesterade högljutt och grät när jag försökte tvinga henne lite. Hemska mamma! Hon slapp! Vi får försöka ställa henne mot en dörrpost hemma och få ett ungefärligt mått. Vågen hemma är inga problem, så en ungefärlig vikt kunde jag ge i alla fall. Där följer hon kurvan fint!

Sedan fick Moa en ryggsäck med lite småsaker i och så var det dags att åka hem. Då kom nästa lilla problem. Hon ville inte lämna ifrån sig en liten docka som hon fått låna. Det var hennes sa hon och sprang och gömde sig bakom en dörr, när vi försökte ta av henne den. Till slut så, efter lite tårar, satt vi i bilen igen. Ett helt OK möte ändå, trots allt!