.

Jag har ju alldeles glömt bort att berätta den lilla historien om nappens vara eller inte vara.

I förra veckan var jag noga med att prata med Moa om hur hon ska använda nappen. Det har vi gjort under en längre tid, men i och med att vi pratat om att sluta med nappen på julafton och att hon då skulle ge de till tomten, som i sin tur skulle ge de till barn som inte har någon napp, så var det dags att lägga in en offensiv.

Jag talade om för Moa att nappen fick hon använda på natten och inte annars. Om hon inte klarade det så sa jag att jag skulle slänga bort de! Hemsk mamma!!?? Njae....lite kanske...men jag kände att jag var tvungen att hitta på något, eftersom hon hela tiden gick upp på sitt rum och tog de på dagen.

Så i söndags så hände det igen, efter att jag precis sagt till henne att hon skulle låta bli. Då blev jag så besviken att jag tog av henne de och slängde de i soporna.

- Nu har du slutat med napp Moa! sa jag till henne.

Några tårar fälldes, men följden hade jag aldrig kunnat gissa på. Hon har nog bara frågat om nappen 2-3 ggr sedan dess. Hon sover bra på nätterna och vaknar inte längre av att hon måste ha nappen som hon tappat!! HUR SKÖNT SOM HELST!

Nu är hon dessutom förkyld och har hosta, så det passade ännu bättre att sluta just nu!

Sedan har jag ju gjort så att istället för att hon ska få present av tomten för att hon ger sina nappar, så ska hon få present av tomten för att han ser hur duktig hon varit. Vi har till och med pratat om att köpa nya nappar, som tomten kan få ta med sig. (De kan ju gå till bebisen i magen!) Tänk vad lite ilska kan löna sig ibland, även om jag kände mig väldigt drastisk i mitt handlade!

Lite svårt att fota i motljus, men man ser ju i alla fall förvandlingen. Listerna saknas fortfarande men är på G!

Dags för magbilder igen :-)

Jag har som många andra pysslare upptäckt Pro Marker-pennorna at färglägga med, så nu säljer jag mina distresser inne på Pyssel.net.

För bara 10 minuter sedan åkte mina underbart goa vänner efter en eftermiddag/kväll av Fruhippa, som jag lärt mig att det heter. Helt oväntat men oh så uppskattat!!

Runt halvtre-tiden åkte maken och dottern iväg för att köp godis och tacos till middag...de tog längre tid på sig än vanligt, men det gjorde inte så mycket eftersom jag hade pyssel att göra med min nya scrapförvaring i hallen uppe. Så plötsligt så ringer det på dörren. Min första tanke var att det var Jehovas eller något liknande, men jag öppnade dörren. Först såg jag Rosanna, öppnade lite till....där stod Catrin...Anna...Misa...å så Madde. Alla goa tjejer, som jag tyvärr inte fått chansen att umgås tillsammans med så mycket på sista tiden pga huset. Fattade inte först varför de stod där, men tillslut så ramlade poletten ner. KUL!!!

Sedan har tiden fördrivits med fika och diverse pyssel, precis vad jag älskar att göra. Jag fick ett fotouppdrag, där jag skulle fota saker utifrån några ord; kärlek, värme, november, ringar, blommigt, gott, sött, par och kock. Sedan fick jag gå ut och på baksidan hade de dukat upp ett bord med växter, jord, en stor kruka och lite dekorationer. Jag fick göra min egen julgrupp att ha ute på trappan. HUR KUL SOM HELST!!!

När vi sedan gick in så hade de handlat diverse ingredienser till en tre-rätters middag. Jag skulle själv komponera ihop och sedan skulle vi hjälpas åt att laga till. Det blev en vitlökstoast med en tomat/rödlök-vinegrett till förrätt, kyckling med bacon, paprika, oliver och basilika till huvudrätt och en chokladmousse med rårörda bär till efterrätt. JÄTTEGOTT!!!

Fick även ett litet kit med bokstavspärlor att pyssla med under väntan på maten. Gjorde ett halsband med orden: "Vad vore livet utan vänner" som ett litet tribute till dessa goa töser.

 I planterartagen
 Resultatet och bilden till "blommigt"
 "Kock" (Misa finhackar lök)
 Misa, Madde, Cattis, Rosanna och Anna
 Halsbandet till ordet "kärlek"
 "November"(flicka) 
 "Par"  
 "Ringar"
 "Gott" & "sött"
 "Värme"

Det var inte så lätt att hitta motiv till fotoutmaningen, men hur kul som helst. Jag tog kanske lite för enkla vägar på många, men, men....jag var så överväldigad av kvällen att jag inte fokuserade så bra!


Ännu en gång; TUSEN tack och massor av kramar till er alla!
Anneli.

JA! Nu har jag fått mitt paket från månadens hemlige vän och det var jättefint. En die, filtband, ricrac-band och knappar å så ett jättefint kort. Poststämplat i Västerås....hmmm vem kan det vara?

Igår kväll var jag på en supermysig scrapträff här i Skogstorp. Vi var 8 tjejer som satt och knåpade ihop alster. Förutom mig själv, så var det 2 eller 3 som scrappat lite innan. Det var så trevligt att kunna inspirera lite och jag hoppas att det kan bli fler gånger, för jag saknar verkligen att kunna sitta med andra och skapa. Det är ju ett perfekt tillfälle för mig också att kunna knyta nya kontakter, som nyinflyttad i Skogstorp.

Det som var bästa av allt var att jag fick igång mitt scrappande igen, efter en liten torka och efter en massa renovering. Det blev en LO med ett foto taget i somras på Moa, när hon satt och låtsades prata med farmor i telefon. Fick i veckan hem de mest perfekta papperen och dessutom mitt "Spotlight"-alfabet. Superroligt att jobba med!!

Ville bara visa upp en bild på den morgongåva som jag fick av Andreas. Det var inte exakt detta från början, men det var ju OK att byta lite. Det är ett Tomas Sabo halsband med cubik zirkonia (?stavningen) hjärta. Fick ett amband dagarna innan också av min kära mor, som inte hade en aning om att jag ville ha ett. Så gulligt! Nu vill jag bara ha fler berlocker, så att jag kan byta ofta! ;-) Kul med fina smycken!

Så var jag då fru Lundberg. Igår vigdes jag och Andreas i Falkenbergs stadshus strax före 15.00. Det hela var över på mindre än 5 minuter. Hur skönt som helst att slippa allt ståhej och att vara nervös. Det var alldeles lagom!



 Ringarna

Efteråt överraskades vi av Madde och Kjelle, våra goa vänner, som tittade förbi med en present. Så otroligt gulligt. Sedan åkte vi hem igen och intog lite fika i väntan på att klockan skulle närma sig 18 och middag på Strandbaden.

Vi läste telegram, tog emot presenter och vilade lite...

Kvällen blev över förväntan. Vi fick ett eget litet rum på hotellet, ett rum som vette mot havet. Det var fint dukat vid ett runt bord och utanför på altanen brann marshaller (?stavningen). Vi intog förrätt i form av en kräftpannacotta, varmrätten var oxifilé och efterrätten en Baily´smousse. UNDERBART!!!! Som pricken över i, avslutades kvällen med att restaurangens trubadur och sångerska kom ner och sjöng och spelade "vår" låt; "What a wonderful world" av Louis Armstrong. VACKERT!



     

Sedan skjutsade jag hem föräldrarna, hämtade Moa hos barnvakten och slutligen åkte jag och Andreas tillbaka till Standbaden och vårt rum, som vi skulle övernatta i.

Vyn som mötte oss i morse


Borgerlig vigsel rekomenderas varmt!

Nu är det i skrivande stund ungefär 50 minuter tills jag är en gift kvinna!!!!!!