.

Jag har ju alldeles glömt bort att berätta den lilla historien om nappens vara eller inte vara.

I förra veckan var jag noga med att prata med Moa om hur hon ska använda nappen. Det har vi gjort under en längre tid, men i och med att vi pratat om att sluta med nappen på julafton och att hon då skulle ge de till tomten, som i sin tur skulle ge de till barn som inte har någon napp, så var det dags att lägga in en offensiv.

Jag talade om för Moa att nappen fick hon använda på natten och inte annars. Om hon inte klarade det så sa jag att jag skulle slänga bort de! Hemsk mamma!!?? Njae....lite kanske...men jag kände att jag var tvungen att hitta på något, eftersom hon hela tiden gick upp på sitt rum och tog de på dagen.

Så i söndags så hände det igen, efter att jag precis sagt till henne att hon skulle låta bli. Då blev jag så besviken att jag tog av henne de och slängde de i soporna.

- Nu har du slutat med napp Moa! sa jag till henne.

Några tårar fälldes, men följden hade jag aldrig kunnat gissa på. Hon har nog bara frågat om nappen 2-3 ggr sedan dess. Hon sover bra på nätterna och vaknar inte längre av att hon måste ha nappen som hon tappat!! HUR SKÖNT SOM HELST!

Nu är hon dessutom förkyld och har hosta, så det passade ännu bättre att sluta just nu!

Sedan har jag ju gjort så att istället för att hon ska få present av tomten för att hon ger sina nappar, så ska hon få present av tomten för att han ser hur duktig hon varit. Vi har till och med pratat om att köpa nya nappar, som tomten kan få ta med sig. (De kan ju gå till bebisen i magen!) Tänk vad lite ilska kan löna sig ibland, även om jag kände mig väldigt drastisk i mitt handlade!