.

Sedan i fredags har jag varit förkyld och sedan i lördags har jag haft feber på stadiga 38+ och sedan i helgen också halsfluss. I tisdags var jag så till doktorn och fick konstaterat det jag redan visste...just halsfluss! Penicillindags och vad skriver doktorn ut? Jo just det...Kåvepenin! Säg den människa som inte ätit det penicillinet någon gång i sitt liv!? Jag upplyste doktorn om att jag inte hade haft någon bra erfarenhet av Kåvepenin. Den hade inte fungerat alls sist jag fick den, för en sisådär 11 år sedan. För det var faktiskt så länge sedan som jag hade halsfluss senast. Men doktorn stod på sig och menade att Kåvepenin angriper PRECIS den bakterien som de hittat och att vi skulle testa det först! Biverkningar som är vanliga är att man kan bli dålig i magen...

MEN HALLLÅÅÅÅÅÅÅ!!!!!!!!!!!!! *lite arg nu faktiskt*

Läser inte människan min journal? Hör han inte när jag säger att jag tar tillskott för att reglera en redan icke riktigt fungerande tarm? HÖR han inte att jag säger att Kåvepenin inte fungerade särskilt bra sist? 

Han har säkert hört mig, men han lyssnar inte...å nu kommer mina fördomar...han är väl lite för fast i sina läkarböcker....AT-läkare som han är. Missförstå mig inte nu! Jag vill inte kasta smuts på en sjukvård som jag till 99% är supernöjd med....MEN man måste kunna vara lyhörd och fatta nya beslut med kort varsel! 

Jag tog ju som du förstår snällt emot mitt recept och åkte iväg till Apoteket, betalade mina 92,50 för 30 st 1g´s Kåvepenin och åkte hem. Knaprade tabletterna i 1 (!) dygn...sedan fick jag nog. Magen havererade fullkomligt, vågar inte ens gå ut...den värker dessutom och allt detta påverkar ju såklart psyket. Det knäcker att känna att medicinen inte fungerar och att jag inte kommer någonstans! Febern är tillbaka efter ett knappt dygns frånvaro. Halsen är visserligen lite bättre, men det är ingen riktig tröst just nu.

Till råga på allt så ska jag ha min första scrapträff ikväll efter att äntligen fått ihop ett gäng som brinner för pyssel lika mycket som jag! Kommer det att gå? Jag vet inte. Kommer jag att försöka? ABSOLUT! Det är ju trots allt den sak som tillsammans med kärleken från mina barn och min man som får mig att ladda batterierna snabbast! MEN den stora frågan är ju....smittar jag?? Jag personligen tror ju inte det, men det enda rätta är ju att kolla läget med de som ska delta. Vi kan ju skjuta på det en vecka eller två... MEN JAG VILL INTE DET!!!!!!!

Puh....nu känns det lite bättre!

Ha en toppendag!
Kram

Har för övrigt en telefontid med läkaren idag mellan 13 och 14. Vi får väl se vad han säger. Fortsättning följer...